Mellandagsfrukost med täckgos, morgonfrisyr & fintapet. Hur kär får man bli?

I lördags fick Karl en överraskningspicknick av mig. Vi hade en himla massa utklippta hjärtan i olika storlekar kvar sedan vi hade en kärleksfest. Dessa lade jag i en lång snitslad bana som ringlade sig från vår ytterdörr på fjärde våningen och sedan ner runt huset och in på gräsmattan på innergården. Och under ett äppelträd väntade jag på en filt med vaniljhjärtan, hallonläsk, blommor och chokladmuffins! Karl fick ett litet sms om att han skulle lämna lägenheten och följa ledtråden. Och sen låg vi och fikade och pussades i solen!

Nu har Karl varit iväg i Afrika i en månad ungefär och lika lång tid är det kvar. Jag måste säga att det har gått över förväntan med att vara ifrån varandra och bo ensam. Tiden går ganska snabbt trots allt. Men såklart saknar vi varandra ändå. Vi skickar mail varje dag, men skype har det hittills gått lite knaggligt med på grund av sumpiga internetuppkopplingar. Men igår lyckades vi föra ett samtal utan varken fördröjningar eller avbrott. Och då berättar Karl att han gömt en liten överraskning i bokhyllan. En liten video på en skiva som han spelat in innan hann åkte. Med små snuttar av saker som är interna i vårt förhållande och som jag ska titta på när saknaden är för stor. Ni får inte se den, för den är bara för mig, men ni kan tro att jag blev glad!

Såhär är läget. Om knappt tre veckor åker Karl iväg till Zambia. Där ska han stanna i två hela månader. Vi har varit ifrån varandra så länge en gång förut, men då bodde jag med min familj. Nu ska jag bo ensam i vår lägenhet. Jag har aldrig bott ensam förut. Jag tror inte att jag är så bra på det heller. Det är långt till Zambia. Två månader är lång tid. Och Karl är ju mannen i mitt liv som jag vill ha i min närhet jämt. Vi kommer sakna varandra galet mycket. Och kärlek på distans är jobbigt. Hur sjutton ska detta gå?

Det här är ett gammalt halsband som jag har hittat på en loppis. Idag satte jag in två små bilder på mig och min kärlek. Rebecka önskade förresten att få höra vår kärlekshistoria, så här kommer den igen.

Karl & jag träffades första gången på 3:3 på Magazinet som var ett partaj för alla treor i Kristianstad. Innan vi kom dit hade vi varit på samma fest hos en tjej som heter Emma. Vi började prata och höll sedan ihop hela den kvällen. Vi smet ifrån Magazinet och tog en promenad på stan. På Lilla Torg stannade vi och kysstes och jag gav Karl en blomsterbukett som blivit över efter dagens torghandel. Sen skiljdes vi åt vid min buss när kvällen var slut. Och sen fikade vi en dag på Zekes. Karl gav mig en skiva med fina låtar som han hade knåpat ihop och vi delade på en gigantisk kanelbulle. Och en dag följde jag med Karl till hans vän i Vånga på en fest, trots att jag nästan inte kände en kotte där. Då följde jag med Karl ut för att titta på deras hjortar. Och där i hjorthagen pussades vi under månen och bestämde att vi skulle höra ihop. Och det har vi gjort sedan dess! I snart fyra år!